allén är inte så dålig ändå, när du går bredvid.

längtar nog hem lite nu. längtar efter dig. knäppt.

de måste va på liv och död

dom var bara kids
men gifte sig ändå
på flygplatsen
och flög till krakow
och det var så mycket
som var sorgligt med den trippen
för han älskade henne inte
och hon märkte inget
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa

och hennes nye kärlek
bände ner honom så lätt inför henne
utan att ens känna till den unge Werthers lidande
och det var första gången
han fick stryk av en främling
och hur skulle han kunna hålla tillbaka tårarna
badabapapa bapadapa
badabapapa bapadapa

och han fick resterna av Magdalena
när hon blitt dumpad av Ola
dom var snart i slutet av Casablanca
i den scenen han växte upp i
och precis så lämna han henne
på en dammig väg under ett träd
det var den sista gången han såg henne

man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva

long time

anna, här är till dig.

herregud vad tiden går fort. den bara rullar iväg. sitter just nu i våran lilla å ack så ostädade lägenhet i st anton med anton å lyssnar på musik.

för å organisera detta inlägget så börjar jag från början. de kommer bli tillrcäkligt knäppt ändå.

fredagen den 18 nov va vi hemma hos mig, tjejerna å sen kom killarna å sen kom alla dom andra med. allihopa kom för å säga hejdå till oss. alla mina å våran fina vänner. de blev allt några tårar. de blev en lång natt. mallan va ledsen, de ordnade ju sig rätt bra till slut även om vi är här, eller hur sessan? tänk när vi låg där i sängen i oskars rum. du jag å fellan...

i vilket fall, den där lördagen, den 19 nov. klockan va 6 på morronen när jag å felicia sa hejdå till mallan, satte oss i bilen å körde för å hämta soffan. å vem körde förbi oss vid jonsered-motet 6.10 om inte hannisen? vi plockade upp soffan, vinkade hejdå till hennes präon å sen va resan igång. felicia körde första biten, soffan drog på levels å efter otaliga antalet gånger jag satt på vindrutetorkan åt fellan för hon inte kunde släppa ratten va vi iallafall framme i helsingborg. färjan över till danmark där jag tog över ratten. susade genom landet med kullarna med en tjötig gps-kärring i högtalarna. färjan över till tyskland å soffan tog över. härlig känla när vi rullar in i Berlin. drog en go kebab på rummet, en owernap å sen en riktigt kul utgång i berlin.

berlin va ungefär som jag hade tänkt mig, fast ändå inte alls. men de va sådär grått å tragiskt fast på ett sjukt ballt sätt. dit blire å ta en till tur nån gång. med lite mer tid en en natt å en förmiddag. efter lite promenad, frukost å sevärdheter rullade bilen vidare mot nurnberg. soffan tog ratten å svängde ut på autobahn! halvvägs bytte vi å jag körde. enda gången de egentligen va lite tufft att köra. när klockan närmade sig 19 å jag va trött men va tvungen att fortsätta köra. tog en paus å körde sen sista biten. framme i utkanten av nurnberg som va en riktigt go avfart på vägen. haha, spökstad. men de va kul de med.

den 21 nov kl ca 15 va vi framme i st anton. å känslan när vi körde över gränsen in i österrike, med Baba O'raily i högtalarna å solen som lyste in genom framrutan å man såg bergen resa sig över horisonten, kanske låter sjukt men de va en fantastsik känsla. sånt otroligt lyckorus.

första veckorna, när de inte fanns nån snö än, bestod dagarna ungefär av att man gick upp, chilla käka frulle, gick ut å gick en promenad i de oftast fina vädret, fikade på byn, gick hem lagade mat, gick ut för å träffa folk. i december började snön sakta trilla ner å öppningsfesterna va igång. nån gång runt den 10-12 dec öppnade backarna. de va väldigt lite som va öppet i början, men såsmåningom öppnade mer å mer. å de va precis här i början jag träffade engelskmannen, richard. vi hängde ett par veckor. väldigt söt. de va en rolig tid, man träffade nya människor varje dag å lärde under tiden känna fler å fler. vi jobbade på arlrock en kväll, jag å felica. när de Burton å Analogs alla säljare, åkare osv va där. otroligt rolig kväll som slutade med att jag sov på ett hotell, resten kan vi ta en annan dag.

jag å malin åkte hem över jul. de va mysigt. hemma med familjen. mamma å hannisen kom å hämta mig på flygplatsen. de va långa resor både dit å hem. de va vääldigt knäppt att komma hem, även fast jag bara hade varit borta 1 månad. jag kom hem sent på kvällen, gick upp för trappan. såg alla fina blommor, tomtar stjärnor, kände hur de luktade, såg kalendrarna som hängde där med paket som väntade på att bli öppnade. då grät jag. de blev helt överväldigande. mama frågade, "varför gråter du?" jag svara bara att jag inte visste, jag vet inte. jag bara gör de. jag hann träffa släkten å vänner å småtjejorna å hälsade på på jobbet.

felicia å soffan kom å hämta mig i innsbruck, va i hemma här runt 1. de va en tisdag, å tisdag är swedish night. vi gick dit en sväng för å säga hej igen, att jag va tillbaka. de va lite då de börja, ett par otroligt roliga veckor. de va första kvällen malin hånglade med anton, som hon fortfarande träffar nu, två måander senare. vi blev ett gäng, killarna som vi hänger med. anton, hagge, krille å patrik. å så vi i familjen (jag malin å anton) å vår norska vän kristina, å så felicia å sofia. å efter nyår kom martin å fidde också.

btw, jag å malin jobbade på arlrock på nyår. baren som vi jobbat i. (kan ändå skriva i cv:t att jag jobbat som bartender nu, snyggt) de va en galen kväll. men kul .

de va där runt nyår nån gång som jag började hänga med krille. de blev liksom så naturligt. malin va med anton å jag med krille. å vi hängde hos dom på kvällarna, kollade på film å chilla. förfesta tillsammans hängde ihop. de va kul. de är kul. för de gör vi fortfarande. fast jag är inte med krille då. vi är ett väldigt härligt gäng, å de är kul att dom bor i alingsås/göteborg. så de lär bli en kul sommar också.

från januari tills nu, dom här två månaderna har de hänt otroligt mycke grejor. har haft väldigt roligt. men vi har kommit in lite i en mitt-i-säsongen-depp de senaste 1-2 veckorna. de är liksom inte de att jag vill åka hem. jag har aldrig haft nån hemlängtan. men nu när både mamma pappa sara å oskar varit här känns de endå att man saknar dom på ett annat sätt. å när man skypar med alla där hemma, eller när jag ringde jonathan på hans födelsedag. eller när jag prata med felix. å de är inte riktigt lika kul å gå ut, man dricker ju så otroligt många dagar i veckan. å man jobbar å de är sportlovsveckor med massa turister. man blir helt enkelt bortskämd. men jag är helt säker på att om två veckor, när de lugnar ner sig igen. så kommer allt kännas helt underbart igen. å då gäller de att njuta av dagar som den jag hade idag. vi åkte liftöppning kl 8.45, jag malin å krisitina. vi åkte till 12. malin åkte å träffa anton. jag å kristina åkte upp på rendl, käkade mat i den otroligt schtekande solen, gick ner å satte oss på beachen. otroligt mycke folk. öl, musik å sol! sen upp till uteserveringen på taps (afterskin).

nu är de här inlägget så långt att jag aldrig ens skulle orka läsa de själv. men för den som vill, varsegod. de är kul att ha lite minnen iallafall. även om de har hänt otroligt mycke mer än de jag orkar skriva nu. vill ju egentligen skriva massa detaljer å grejer, men ska försöka skriva iallafall nån mer gång innan jag åker hem.

vi ses i maj! jag saknar er, fast jag längtar inte hem. men de blir fint att komma hem till vår. grill å sena kvällar.

massa kärlek!!